För Patrick Jouin var det en omvälvande sommardag i augusti 2006. Arkitekten blev pappa till en liten flicka, Kaitlyn… och fick samtidigt beskedet att han skulle rita om själva magen i Eiffeltornet.
– Jag minns det så väl. Det var en otrolig lättnad, säger Patrick Jouin. Det var ett drömjobb han just hade fått: att göra precis det han ville med världens mest igenkända monument. Samtidigt var det ett mardrömsjobb, berättar Patrick Jouin för Frankofon:
– Det var mycket som vi var tvungna att ta med i beräkningen. Allting som vi plockade bort måste vägas. Det som vi ersatte det med fick inte väga ett gram mer… trots att vi räknade med fler gäster än tidigare, berättar han. Säkerhetsreglerna var lika stenhårda som på en rymdfärja. Inte en skruv fick trilla ned i huvudet på en turist, 125 meter ned. Inte minsta plåtbit fick svetsas utan hårdbevakning av brandkår.
– Det finns inget eldfarligare än järnbalkar. De böjer sig med en gång…, säger han och lutar tillbaka sig i stolen på sitt arbetsrum, nära Bastiljen. Hans vita arbetsrum är runt tio kvadratmeter stort. Ovanför huvudet på Patrick Jouin hänger en gammal glödlampa, naken i en sladd. Vid fyllda 40 har designern och arkitekten blivit en av de främsta fanbärarna för fransk lyx och gastronomi.
Efter flera år i tjänst hos Philippe Starck har Patrick Jouin ritat flera av gourmetgurun Alain Ducasses restauranginredningar. Trestjärniga Plaza Athenée på lyxstråket avenue Montaigne är hans skapelse. Mix i New York är en annan. I Jules Verne är det hela upplevelsen som han kastar om. Maten står naturligtvis i centrum. Här bjuds gästerna på de mest klassiska delikatesserna ur det franska köket; tryffel, gåslever och Bressekyckling…
– Det första som gästerna ser när de kommer in är köket. Det har jag täckt in i en sorts burnät, där restaurangpersonalen rör sig som skuggor i en bikupa, säger Patrick Jouin. I köket skalas inga potatisar och inga kycklingar rensas heller. Det görs i en bunker under Eiffeltornet… allt i enlighet med den ständiga jakten på tyngdlöshet.
Väl inne i Jules Verne är tanken att vi skall ha intrycket av att sväva över Paris i en zeppelinare. Lyxrestaurangens nya ledning har gett innanmätet färg: mjukt beige och läder runt stolar och inredning i fiberkarbon eller titan. Inget flirtande med Jules Vernes muttrar och bultar här inte!
– Vi använder oss precis av de högteknologiska material som Gustave Eiffel eller Jules Verne skulle ha valt ifall de hade levt idag, säger Patrick Jouin. Efter att lyxkrogen nu invigits så kommer arkitekten att ägna hela 2008 åt brasseriet i våningen under, Altitude 95. När allt är klart skall Eiffeltornet åter vara ett fyrtorn för franskt geni i en värld av mörker:
– När man pratar om Frankrike så tänker man ofta på lyx, gastronomi och haute couture. Vi vill också visa på aspekten ingenjörskonst, säger Patrick Jouin. För honom finns det solklart någonting som kan kallas french touch:
– Vi har en sensuell tanke, en idé om hur lyx ska utformas. Det handlar om en blandning av glamour, lite jävlar anamma… och tanken att det Vackra alltid kommer lite före det praktiska, säger han.
Det hindrar inte att Patrick Jouin också har ägnat sig åt en praktisk sida i parisarnas liv. Det är han som har ritat Paris Vélibstationer för lånecyklar. Det vill säga de metallbruna cykelställ som ser ut som lite böjda trädstockar.
Nästa förnyelse av Paris stadsbild blir när staden driver igenom ett nytt system med lånebilar. Sedan kommer också nya stationer för de kommande bussbåtarna på Seinefloden. Patrick Jouin myser redan vid tanken …
Text: Magnus Falkehed
.jpg)
