Man kan vid klart väder skönja ön som ett streck i horisonten. Île d’Yeu, eller Insula Oya, som ön hette när romare annekterade ön på Kejsar Trajanus tid, är den ö som ligger längst ut från franska västkusten. Den är den minst kända av de franska öarna, i alla fall för oss nordbor. Île d’Yeu är något av ett Gotland i miniatyr och en tummelplats för fransmän från de norra regionerna.
Ön är liten, 23 km2, 9,8 km lång och 3,7 km bred. Den har formen av en mandel och sträcker sig i riktning nordväst – sydost.
Knappt 5 000 själar är skrivna här. Under semesterperioden från juni till september kan borgmästaren, Bruno Noury, räkna in tusenfalt fler. Île d’Yeu är en mycket uppskattad turistort.
Fiske och turism
Turismen är en tämligen modern företeelse. I långa tider var Île d’Yeu centrum för det franska tonfisket i Atlanten. Här landades stora mängder och en blomstrande konservindustri växte upp. Fiskerinäringen är, om än reducerad, fortfarande betydelsefull och drygt 40 båtar har Port-Joinville som hemmahamn. Vid sidan om tonfisk är det främst sjötunga, marulk och vitling som ropas ut varje eftermiddag på la criée, fiskeauktionen, i hamnen. De väderbitna fiskarna som träffas på bänken nere vid hamnen är dock lite misströstande.
- ”Förr i tiden fick vi bestämma, nu är det herrarna i Paris eller kanske Bryssel som bestämmer. Det finns gott om fisk i vattnen runt ön – men de vill hellre ha turister är fiskare”.
Något som turisterna gärna vill ha är hummer och det finns det gott om. Speciellt längs den karga, sönderbrutna, branta och vilda västkusten fångar denna delikatess i tinor. Då jag besökte Île d’Yeu, erbjöds stora, svart-blå skimrande humrar för 20-25 euro kilot. Flera exemplar hade klor som väl kunde mäta sig med min hand.
För länge sedan
Ön kristnades på 500-talet av Saint Martin de Vertou. Munkar av Saint Colombanorden kom från irländska Bangor och flera kloster byggdes. Vikingar besökte ön 846. Med barbarisk nit brändes och skövlades då allt. Inför hot av invasion från främst engelsmän under hundraårskriget lät Olivier de Clisson på slutet av1300-talet bygga ett imponerande fästningsverk på den otillgängliga västkusten. Under följande sekler blev det huggsexa om ön. Främst engelsmän och spanjorer, ivrigt påhejade av rövare och pirater ville roffa åt sig Île d’Yeu från fransmännen. Slottsruinen står fortfarande kvar och är öppen för besökare.
Till fots eller per cykel
Fortskaffningsmedlen par préference på Île d’Yeu är cyklar och fötter.
Öns storlek, dess platta landskap och utmärkta vägar är som gjorda för vandring till fots eller per pedal. Den normale besökaren lämnar bäst sin bil i något av de stora, säkra garagen på fastlandet och tar en färja ut. Tariffen är 7:50 euro per dygn. En resa på knappa 14 distansminuter, 25 km, tar en dryg halvtimme med en snabbgående katamaran. Tur och retur för två personer kostar ca 50 euro. Många företag hyr ut tvåhjulingar på ön. Räkna med i storleksordning 11 euro i dagshyra för en treväxlad standardcykel, några euro till för en mountainbike. Under en dag trampar man i maklig takt runt ön, då även inräknad tid för picnic eller besök på lokal. En vandringsled följer den snirklande kustlinjen runt ön. Detaljerade kartor kan man hämta utan kostnad på turistbyrån som är öppen alla veckans dagar.
En blommande ö
Île d’Yeu är en blommande ö. Längs västkusten växer kaprifol och ginst. Efter vägrenarna står blåeld i stolta bestånd. Utanför de vita låga husen prunkar hortensia i alla nyanser, trädgårdarna är fulla med klängrosor och fönstren pryds med hängpelargoner. 16 arter av orkidéer, varav några exklusiva, blommar på strandängarna från mars till oktober.
Port-Joinville
Så heter huvudorten på ön. Här finner man butiker, gallerier och restauranger. Hit kommer man med färjan från fastlandet och härifrån utgår alla cykel- och vandringsleder.
Varje förmiddag är det marknad på Quai Canada. Där säljs blommor och grönt men också specialitéer från ön. Marylene Branger är speciellt stolt över bokvedsrökt tonfisk och boudin pruneaux, en fläskkorv späckad med katrinplommon. Receptet är över 100 år gammalt berättar hon. I Port-Joinville finns även några minnesmärken över krigiska tragedier. På Norgeplatsen, Place de la Norvège, står en staty. Den 26 januari 1917 torpederades den norska ångaren Ymer av en tysk ubåt. Tack vare en heroisk insats av lokalbefolkningen kunde många besättningsmän räddas.
Även om ön i allt väsentligt var skonad krigets fasor finns på kyrkogården en vit gravsten som vittnar om en mindre ärofylld episod i Frankrikes historia. Den bär inskriptionen Maréchal Philippe Pétain. Philippe Pétain var den illa beryktade ledaren av Vichyregeringen i Frankrike under Andra Världskriget, den tyska ockupationsmaktens marionett. Det var Philippe Pétain som vände bort blicken då många tusen franska judar deporterades till utrotningslägren.
Efter kriget dömdes han för landsförräderi och internerades på Île d’Yeu.
Han avled den 23 juli 1951, 96 år gammal. På samma kyrkogård finner man en sten med inskriptionen John Herbert Eklund. Han var svenskättling och pilot i kanadensiska flygvapnet, 149 skvadronen.
Han följde sin Lancasterbombare till marken, nedskjuten av det tyska luftvärnet. John Eklund blev 23 år.
Sol, bad och utflykter
Île d’Yeu har oftast vackert väder. Molnen bygger upp och lämnar sitt regn över fastlandet. Sandstränderna på öns sydöstra kust är barnvänliga och inbjuder till bad. Tidvattnet är påtagligt, om än inte med samma magnitud som norr om Bretagne. Två gånger om dagen kommer friskt, salt vatten in från Atlanten. Vattentemperaturen överstiger sällan 20 grader, men det är väl så bra för en viking.
Välgörande på Île d’Yeu är frånvaron av turistbjäfs, äventyrsparker, gallerior med billiga souvenirer och annat tjohejsan. Man har lyckats bevara en ren, vacker och väl underhållen miljö i alla avseenden. De flesta husen är vitmenade med blå dörrar och fönsterkarmar. Husen smyger sig mycket smakfullt in i den vindpinade låga växtligheten.
Île d’Yeu är ett resmål för en kvalitetssökande publik.
Enklast tar man sig till färjeterminalen i Fromentine med bil. Räkna fyra till fem timmar från Paris. Motorväg till Nantes och resten på bra national- och departementalvägar.
Välkomna till en litet hörn av paradiset.
Frankofon / Île d’Yeu / ©2008 Lars Hansare
Praktiska råd och länkar:
Resa till och från ön
Compagnie YEU CONTINENT
http://www.compagnie-yeu-continent.fr/
Parkering i Fromentine
Parking Bodin
http://www.bodin-parking.com/
Turistbyrån i Port-Joinville
Office de Tourisme
http://www.ile-yeu.fr/
