Saint Barthélemy

Frankofon frågade västindienexperten Lotta Kronstam och ägare av Limetravel om hennes favorit i Västindien. ”Saint Barthélemy  förstås! Ett av världens mest kända resmål för de utvalda! ”

Inte var det mycket att se från början. En torr klippö i Karibiska havet med invånare som såg ut att sakna hopp för framtiden. Men Gustaf III fick en snilleblixt och beslutade att St Barths eller St Barts´ invånarna för all framtid skulle bli befriade från skatter och ”dylika pålagor”. Sålunda hade salig Gustaf grundat en frihamn i Västindien på ”sin” ö som han tjatat till sig under sina franska resor. Visst ville kung Gustaf ha en frodig, bördig paradisö, som Tobago, där kryddor och växter utvanns men nej, han fick nöja sig med en torr klippa belägen vid Saba, St Martin och Nevis/St Kitts där engelsmännen, fransmännen och holländarna bevakade sina intressen med befästningar utrustade med kanoner. Med status neutral ö och  ”frihamn”, därtill utrustad med  en hamn som var väl skyddad och kunde ta emot många handelsfartyg blomstrade ön under den svenska epoken. Hade konung Gustaf en aning om hur framgångsrika handelsföretagen på ön är även idag och att vi svenskar alltid tacksamt välkomnas med ett brett leende från öbefolkningen skulle han skrocka nöjt i sin kungliga himmel. Idag har St Barth ”kopplat loss” ännu en bit från Frankrike – som Sverige gav tillbaka ön till år 1878. Man är därmed självförsörjande och tar idag ut en blygsam skatt om 5% på boendet från alla turister.

Första intrycket blir ett utdraget AAAH… Landningsbanan är ack så kort och slutar på stranden St Jean. Men å andra sidan – flygplanen är små och piloterna skickliga. St Barth behöver inget nöjesfält. Sen kan du börja vänja ögonen med skönheten på denna kuperade, sköna ö med hisnande utsikter och hela 22 stränder. Nåväl. Inte alla lämpar sig för bad. Undvik det som kallas ”tvättmaskinen” utanför Toiny. Här är strömmarna starka och förrädiska. Barnvänligt – ja då får det bli Lorient. Öbornas ”egen” familjestrand, St Jean – bukten med sitt lugna vatten eller borta vid Grand Cul de Sac där korallrevet skyddar små och stora från vågorna. En liten hemlighet kan jag dela med er. Petite Anse, nära Flamandes –stranden – det är där vattensköldpaddorna håller till. Ett hett tips är att ta med egen snorkelutrustning till St Barth. En annan inte så hemlig, men trevlig utflykt är att packa mat och mycket dryck i en ryggsäck. Ta på bra skor att vandra i. Kör bilen (ja hyrbil ja – det är ett måste för alla som vill uppleva ön) till Flamandes och fortsätt så långt vägen går, förbi den lilla rondellen och en bit ut på bergsvägen. Härifrån är det en trettio minuters vandring till Anse de Colombier. En ljuvlig sandstrand med sköna vågor och finfina snorkelvatten du når direkt från stranden.

Jag tror att många trender inom modern matlagning föds på St Barth. På 25 kvadratkilometer trängs inte mindre än ett 70-tal restauranger. Den ena bättre än den andra för att tillfredställa världens mest kräsna gäster. På lyxhotellet Eden Roc njuter du sensationellt spännande och nyskapande mat. Och kan förresten sussa i hotellets ”Garbo-svit” där Greta en gång bodde. Då var hotellet dock betydligt enklare. På Carl Gustaf hotell i ”huvudstaden” Gustavia äter du mat för en kung och har en magisk utsikt över hela hamnen. Självklart finns även enkla ställen. Små, mysiga ”kvarterskrogar” där öbefolkningen firar sina famijlefester och där du självklart är välkommen. Hos en av de stora svenskvännerna Jean Magras uppe i Colombier ska du ta en Ti Punsh innan middagen. Han har öppet bara när han har lust och det är lätt att hitta hit. ”Välkommen till Jean Magras” står det på en stor skylt och samma gäng killar spelar backgammon hos Jean varje kväll dörren är uppslagen. Glöm inte beundra gästboken där alla svenskar av betydelse som någon gång gästat St Barth skrivit några personliga rader.

Kan vi inte kulturminnesmärka våra svenska byggnader utomlands? Den gamla ”svenska” borgmästarbostaden – en ståtlig träbyggnad står och förfaller. Kanske den nästa gång vi kommer till ön är riven till förmån för någon multikolorerad surfshop för jetsetet och filmstjärnorna?
Olle Nyman, en av svenskarna som nämns med kärlek på St Barth bidrog under hela sitt liv med att sätta ”svensk” färg på St Barthélemy. Han var den förste att sätta upp vägskyltar. Nu kan vi fortfarande vandra på Soldatgatan, Prinsgatan och Kungsgatan. Tills någon turist med långa fingrar stjäl en skylt kan vi drömmande flanera och tänka oss tillbaka till ”vår” tid. Visst måste saknade skyltar beställas och sättas upp igen.  Vi vill ju känna historiens vingslag och höra vårt hjärta klappa extra hårt av stolthet när vi kommer till detta paradis. Res hit medan de finns många hus från ”svenssktiden” kvar,  medan svenska sällskapet (l´ASBAS) på ön blomstrar. Varför inte hyra en privatvilla? Under hela året är det en lyx för relativt greppbara slantar bara du undviker jul, nyår och påsk. Vinkällarna står fulla och väntar på dig på ön. Bagerierna tillhör säkert de bästa i världen, matbutikerna ståtar med ett utbud som i Frankrike. Dags att kombinera kultur, historia och ren och skär njutning?

Text & Bild Lotta Kronstam